tisdag 22 mars 2011

Hoppet

Det finns hopp tror jag och hoppet är också det sista som sviker en. Och det var hoppet jag hade kvar in i det sista vid förlossningen. Att jag av någon konstig anledning hoppades in i det sista.. Önskade få höra hans röst, hans skrik... Han kom, men det kom aldrig något ljud från min älskade lilla Ängel. 

Men jag har ändå hoppet kvar, även om vissa dagar är riktigt tunga. Jag ska boka en tid hos kuratorn snart. Känner att jag behöver det. Just idag mår jag bra. Eller ah har tyvärr blivit förkyld dock, hostar som en galning på nätterna. Men denna vecka har jag fullt med roliga saker inbokat, och jag ska till Jokkmokk på uppdrag onsdag till torsdag. Första gången jag sover ensam, hemifrån, utan Jörgen. Det blir en utmaning. Nästa vecka far vi till Göteborg. Det ska bli väldigt roligt och hälsa på alla nära och kära. Kramas lite =) 

Jag drömde bara om små barn inatt. Det var små pojkbebisar precis överallt vars jag gick. Det var till och med bebisar till salu på en marknad jag passerade i drömmen. Så himla sjukt. Jag tackade nej när försäljarna försökte propsa på att jag skulle köpa ett barn. Jag fick panik, jag ville inte och bara sprang ifrån marknaden. Då var jag helt plötsligt uppe på en bergsplatå och en massa galna fåglar försökte attackera mig. Istället för att springa tillbaka till marknaden, så hoppade jag från bergstoppen... Och då fångade alla dom här galna fåglarna upp mig på något konstigt sätt, så jag svävade i luften och i bakgrunden spelades In the club, Popular och en utfallslåten från gamla bodypumpskivan på en och samma gång. Skitskum dröm. Jag vet, jag är lite lätt sjuk i huvudet. 


Så här kan det kännas ibland.

Hoppet bleknar av Sandra Danell


Hoppet börjar som ett högt skrik, som sedan dalar ut i en hes viskning

En känsla av styrka som avtar i hopplöshet

vem kan leva utan hopp

en tro om lycka

En lögn som bränner sig fast i själen

Men som tillslut bara lämnar ett litet avtryck av sin existens

Då sorgen blir för tung och hoppet bleknar

och det enda du har kvar är den lilla lågan som kämpar in i det sista för att hålla mörkret borta

åtrån av förväntan svalnar

hoppet går tillslut över i lycka

En lycka att hoppet inte mer behövs

Ett lugn som tar själen till den plats där den en gång kom ifrån

en plats vi inte visste fanns

En plats där hopp inte längre betyder något







1 kommentar:

  1. Vi ses nästa vecka kära Monica
    Då skall jag ge dig en varm kram
    Tänker på Er och lilla Ängeln Emanuel
    Kram Yasmeen

    SvaraRadera