onsdag 29 juni 2011

påmind

Jag tycker det är jobbigt att jag tänker och funderar så mycket. Jag försöker att inte tänka så mycket, för det är ganska jobbigt när man väl kommer på att lilla Emanuel skulle blivit ett halv år imorgon, den 30e juni. Och förmodligen hade han tagit all vår tid och uppmärksamhet. Men nu har vi inget barn som vi kan lägga vår tid på. Idag när Jörgen kom hem från jobbet och jag satt på altanen, så var grannens lilla barnbarn hemma och hade en leksaks-gräsklippare som hade gick omkring med och putte framför sig. Jörgen började direkt prata med den lilla grabben. Och då brände de lite i ögonlocken, hade allt varit som de skulle varit, så hade Jörgen fått ägna uppmärksamheten till en annan liten kille som hade längtat efter sin pappa. Men jag tar ett djupt andetag och bara slår bort tanken.

Jag är så rent ut sagt jäkla less, på dessa tankar och allt runt omkring. Jag önskar att man kunde slå ut det minnet, så jag slapp att bli påmind. För det är så fruktansvärt jobbigt. Därför måste jag ha mycket inbokat och planerat, så jag slipper tänka... Och det har ju visserligen blivit "bättre" eller vad man säger. Smärtan gör inte lika ont och man sörjer inte lika mycket längre. Men det är fortfarande något som saknas och gör sig påmind då och då.

Nu ska jag inte vara så negativ, utan försöka vara positiv. Jag tror att 2012 kommer bli ett fint år, på ett eller annat sätt. Kanske att 2011, slutar bättre än som den började. I övermorgon ska vi se Robyn, på lördag är det bröllop och nästa vecka drar vi.

Kram o hej


måndag 27 juni 2011

Besviken

Ja, jag är besviken. Besviken på livet. Jag trodde att jag redan fått uppleva livets baksida så jag flyttade långt ifrån mitt gamla liv till en ny plats där jag hittade mig själv och där jag också hittade min livskamrat. Jag kunde sova om nätterna igen, jag gjorde allt det där som jag tyckte var roligt att göra, arbetade med det jag hade drömt om,  jag fick vara brud och gifta mig, vi blev med barn ganska snabbt när vi väl hade bestämt oss. Jag upplevde lycka och kärlek och jag kände mig tacksam över livet. Men efter knappt nio månader senare efter ett positivt gravtest, tog livet en annan vändning. Och vår lycka slogs i tusen bitar, som vi idag fortfarande kämpar och letar bitar efter. Visst är jag lycklig med min man, och jag är mer kär än någonsin och så enormt tacksam att han finns i mitt liv. Men det finns något som saknas och ni som läser detta inlägg vet ju redan vad det kan tänkas vara.

Nu är det ca ett halv år sedan förlossningen. Och när jag hör hur andra blir så lätt och snabbt gravida efter en sådan här händelse, så undrar jag varför inte vi också kan få bli gravida igen. Eller är jag dum som tänker så? Jag längtar så... att hjärtat blöder emellanåt att få hålla mitt eget barn, amma och skämma bort hon eller han. Jag kan kika på en bild på vår lilla ängel, och då bara tänka att synd att du inte är här nu med oss. Du finaste ängel, vackra lilla Emanuel, du fattas oss.

Jag har tyvärr fått lite oregelbunden cykel, och jag vet inte om det är vanligt eller inte. Jag har inte gått till någon gynekolog just nu, bara på efterkontroll hos BM, 8 veckor efter förlossningen och då var ju allt bra. Jag har allt från 25 dagar till över 40 dagars cykel. Vi stressar inte... Men jag blir i allafall besviken när inget händer. Inget liv vill växa inom mig längre känns det som. Känner mig kass, värdelös och tom. Är det så det kommer förbli?

Jag är besviken bara.


söndag 26 juni 2011

Sjuk

Usch jag har fått sommar influensa, som det tydligen heter. Låg däckad med 39 graders feber, svullen hals, dunkande huvudvärk, ont i varje led och muskel i kroppen. Nu har febern sjunkit lite, men jag går på panodil, för att hålla febern borta. Så det blir tyvärr ingen arbetsdag imorgon, utan det blir att tillfriskna. Nästa helg ska några vänner gifta sig, så man vill ju vara frisk och kry tills dess.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och se lite gamla "sex and the city" avsnitt ;-)





fredag 24 juni 2011

the time

Tiden går och jag förstår inte att det är bara ett par dagar kvar tills det är ett halvår sedan, vi fick se vår son och säga farväl.  Det är klart så fort jag tänker på den stunden när läkarna bekräfta att hjärtat inte slog, och vilken förtvivlan jag som mamma och Jörgen som pappa kände. Den känslan av smärta och maktlöshet går aldrig att förklara. Att förlossningen är lika tydlig och klar fortfarande, känslan att vara stark för Emanuel och Jörgen skull, går inte att sudda bort. Vi mår så bra som man kan må...Vi kämpar på i livet och ta var dag som den kommer, men har samtidigt mycket planerat. Det är allt från resor, äventyr, jobb, uppdrag och andra idéer. Oavsiktligt och nästan omedvetet är längtan enorm efter ett syskon till Emanuel och ett barn att ta hand om. Både jag och Emanuels pappa känner oss halva och vi har båda ett stort tomrum som vi så gärna vill fylla med egna barn.

Vaggan står vacker och tom i rummet bredvid oss, vi vill inte ta bort den, för vi tror så starkt att någon av våra barn ska få ligga där i. Vaggan är obäddad, men fylld av våra gamla o nya små gossedjur. Katterna hoppar aldrig i, eller klättrar på den. De vet att det inte är en plats för dom, utan till någon annan. Dom är kloka dom...

Idag är det midsommar och vi ska få fina vänner på besök. Det ska bli supertrevligt. Äta sill och grilla. Spela spel, skratta högt och må gott.

Vi ses snart. Glad midsommar!




torsdag 16 juni 2011

Sjung om studentens lyckliga dagar del 2


Lite bilder från min fina brorsdotter Amandas student i GBG

Pappa och morbror väntar otåligt

Äntligen examen finaste Amanda!

Puss och hurra från stolta fastrar



Åker lastbil såklart!

Sötaste John-John väntar på att festen ska starta


Lite dans vid poolen (farfar rockar loss)

Champagne radas upp



Kusinen och min andra fina brorsdotter Nicole

Stolta och glada föräldrar!
Presentutdelning av farmor o farfar


Glädje hopp!

Syster o bror rockar loss!

Festen slutade i ett poolparty!
Japp poolparty it is!



Faster och brorsdotter!

Huttrande och söta!
Syrrans Micke sjunger, o Amandas pappa och syskon dansar me!

Bästisarna Amanda & Sofie!









onsdag 15 juni 2011

Sjung om studentens lyckliga dagar del 1

Här kommer bilder från min systerdotters student Isabella 

Glad som attan rakt in i pappas armar



I väntan på storasystern utspring på Jensens gymnasium


Finaste systersonen, puss!


Lyckan e gjord! Lillasyster tar studenten och kramar om storasyster!

Stolt mamma kramar o pussar

Syskonkärlek

Gudfadern(morfar) med äldsta dotterdottern



Underbara Isa kramar om morfar

Mina blommor jag fixade i ordning själv=)


Vacker vy från festlokalen
Huset är öppet för gästerna

Isas kusin Hanna


Småprat innan middagen

Stolt moster!!











Bilder från New York




Här kommer lite bilder från vår New York trip med fina resekompisarna Erica & Patrik

Erica & Patrik
Underbara Battery park- bästa stället!


Utsikt från Empire State Building

Wall Street

Brooklyn Bridge



Break Dance vid Time Square

East Village- där vi bodde=)

x

Jag & Erica i Central Park

Coney Island/Brighton Beach

Bergochdalbana jag o Patrik åkte (byggd på 30talet)


Jag o Jörgen med tungan i vädret och vinden i håret=)

Jag & Erica med Frihetsgudinnan

Jag på fototur o shopping i Soho

Jag på nya parkpromenaden - New York Highline

Mycke folk på New York Highline

Nere vid piren

Baseball och jag var helt fascinerad- hade skitskoj!

Jag o Jörgen fikade i Chelsea


I central park första dagen