påmind

Jag tycker det är jobbigt att jag tänker och funderar så mycket. Jag försöker att inte tänka så mycket, för det är ganska jobbigt när man väl kommer på att lilla Emanuel skulle blivit ett halv år imorgon, den 30e juni. Och förmodligen hade han tagit all vår tid och uppmärksamhet. Men nu har vi inget barn som vi kan lägga vår tid på. Idag när Jörgen kom hem från jobbet och jag satt på altanen, så var grannens lilla barnbarn hemma och hade en leksaks-gräsklippare som hade gick omkring med och putte framför sig. Jörgen började direkt prata med den lilla grabben. Och då brände de lite i ögonlocken, hade allt varit som de skulle varit, så hade Jörgen fått ägna uppmärksamheten till en annan liten kille som hade längtat efter sin pappa. Men jag tar ett djupt andetag och bara slår bort tanken.

Jag är så rent ut sagt jäkla less, på dessa tankar och allt runt omkring. Jag önskar att man kunde slå ut det minnet, så jag slapp att bli påmind. För det är så fruktansvärt jobbigt. Därför måste jag ha mycket inbokat och planerat, så jag slipper tänka... Och det har ju visserligen blivit "bättre" eller vad man säger. Smärtan gör inte lika ont och man sörjer inte lika mycket längre. Men det är fortfarande något som saknas och gör sig påmind då och då.

Nu ska jag inte vara så negativ, utan försöka vara positiv. Jag tror att 2012 kommer bli ett fint år, på ett eller annat sätt. Kanske att 2011, slutar bättre än som den började. I övermorgon ska vi se Robyn, på lördag är det bröllop och nästa vecka drar vi.

Kram o hej