Så här känner jag mig just idag...

Ibland

Ibland behöver jag verkligen skriva av mig, känslor, frustration, glädje, sorg eller vad det än handlar om. Den senaste tiden vet jag inte riktigt vad jag känner. Jag orkar liksom inte känna efter heller. "Just idag mår jag bra, just idag är jag stark..." som Kenta sjunger, det är lite mentaliteten man får ha, eller iallafall jag. Därför har det ibland känt svårt att skriva. Och ibland har jag inte haft lusten och skriva det jag har känt just då. Men hur som..

På lördag blir det bröllop, igen. Finaste Carola ska gifta sig med sin Daniel. Det kommer bli så kul! Och denna veckan har jag börjat träna igen, eftersom jag har varit sjuk och sedan på resande fot så har jag inte tränat på typ 6 veckor. Så jag har löptränat 7,2 km och styrketränat hittills. Jag har ju gått upp några kilo, sedan januari/februari (jag gick ner de första veckorna efter graviditen). Jag gick ju inte upp så mycket under graviditeten, utan den övervikten jag bär på nu, är från att jag har ätit och druckit gott utan att tänka på något samt att jag inte tränat. Och det är just där det faller. Hade jag tränat då hade jag inte gått upp de här 5 extrakilona. Och så behöver jag gå ner 5 till, det hade varit grymt härligt.... Mest för att när vi gifte oss, då vägde jag 8-9 kg mindre än vad jag gör nu. Och det är bara 2,5 år sedan. Eller om man kollar tillbaka till år 2005 när vi var i Thailand o reste, då vägde jag ännu mindre och hade  typ den  minsta rumpan. Då tränade jag väääldigt mycket, men åt väldigt mycket oxå.

Men helt okej skulle vara om jag gick ner iaf 6-7 kg. Men 5 kg brukar gå ganska fort att gå ner nu när jag börjar träna regelbundet och varvar kondition med styrka.  Oj nu blev det värsta viktnojiga inlägget. Men iallafall, det har jag lite på huvudet nu... träning och viktminskning.

Ha det gott där ute. 

Sinnesjukt

Nu är vi på hemmaplan igen och ska försöka vila upp mig inför jobbstarten. I helgen var vi på ett fantastiskt fint bröllop, min fina vän Kicki o hennes Stefan gifte sig uppe i hennes hemstad Gällivare. Det är verkligen härligt med bröllop, dock blev det fruktansvärt känslosamt under vigseln, när de hade en låt som vi hade under avskedet på Emanuels begravning. Försökte kväva gråten och hulkandet, men det var svårt. Phustade ut efteråt och Jörgen höll om mig hårt. Och påväg till Gällivare lyssnade vi i över två timmar på diskussioner och nyheter kring allt som hänt i Norge! Grinade i bilen, över de familjer som förlorat någon, över de skadade som fortfarande kämpar och alla som vittnade om hela händelsen. De kommer aldrig glömma... Jag grinade för allt sinnessjukt som händer oss, inte alls är rättvist och är helt jäkla galet!

Idag ska Jörgen på svensexa, men får se om han kan ta sig. Han har ett skov just nu och en låsning, så hoppas de kan fixa hans rygg idag.

Jag är toktrött, blir en tupplur tror jag. Åh så gott med semester!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Semestertider

Vi har semester och har varit på Island hos min bästa o finaste vän och familj. Det var så kul och härligt att ses. Mycket skratt, glädje, sol, bad, barnlek, sång, mat, hästar, tårar, prat och fina minnen. Saknar min vän redan.

Nu efter Island bilar vi runt i Mellansverige och hälsar på släkt och vänner. Och jag tänker tillbaka lite men ser mest framåt och på en ljus framtid. Saknar min son och jag skickar alltid min kärlek/tankar till honom varje kväll.

Ciao där ute!

Från Island
















- Posted using BlogPress from my iPhone

Emanuels viloplats

Sitter i bilen påväg söderut och skriver lite.
På vår kyrkogård håller dom på att arrangera en minneslund för små barn. Jag var där igår och fick se platsen som inte riktigt är färdig än. Det ska dit lite plantor o lite buskar. Men det känns rätt för mig att låta vår lilla son vila bland andra barn som av olika anledningar inte heller längre fick leva. Jörgen vill ju också se platsen, det är ett gemensamt beslut som vi ska ta.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Välja livet

Jag väljer livet... Eller vi väljer livet, skulle jag vilja säga. Även om det emellanåt kan vara riktigt sjukt jobbigt och man ibland känner att allt är mörkt och svart. Men trots det, så väljer vi livet. Och nu har jag semester, imorgon tar vi vår bil och åker söderut.. För att faktiskt sedan ta flyget från Sthlm och norröver =) till Island. Och jag ska få träffa min bästa vän, hennes lilla dotter och fina fina man.
ÅH jag längtar...

Vi har varit på en underbart bröllop i helgen, det blir mycket skratt, tårar och fina tal. Vackra och fina vänner till oss som gifte sig och Jörgen var fotograf.







Och på söndagen tog vi det ganska lugnt med fika ute i Karlsvik. Träffade några kändisar=) Fick då tillfälle och mysa lite med underbara lilla Kira då. Och hon skrattade så himla gott och det kittlar gott i hjärtat när små barn skrattar och ler högljutt. Det är verkligen livet.

Jag o Kira. Visste inte att jag var så enormt rolig=)

Underbar läkare

Jag har fått tag i en nygammal läkare! Hon e bäst. Jag ska få bukt med min obalans i kroppen och med hormonerna. Och jag ska påbörja en behandling som ska pågå under tre månader och jag e så glad att något händer. Hon har dessutom gett mig mer information kring mitt medicinska läge än någon annan läkare gjort samt gjort lite research å mina vägnar. Så nu har jag fått mycket till klarhet i min hälsa och livet känns något lättare.Så nu ska jag införskaffa finfina stödstrumpor bland annat=)

Jag är äntligen på väg i livet kanske, och jag tror att det ser ljus där framme på andra sidan.

Alldeles nyss bokade jag och la en handpenning på min fina tatuering som blir till i augusti. Kommer bli så fint med Emanuels avtryck. Träffade en gammal bekant på lunchen och vi började såklart prata på om allt, jag berättade om allt kring förlossningen, graviditeten och så. Sist vi sågs hade jag stor mage och vi önskade varandra god jul ...  Och nu ses vi ett halv år senare och jag då utan min son i min famn eller i vagnen. Det var ett tag sedan jag berättade om förlossningen till någon, för det var ju flera månader folk frågade och vi pratade mycket om det. Men nu var det ett tag sedan. Tur att jag hade stora solglasögon, för jag började såklart gråta när jag berättade om förlossningen och tiden innan och strax efter. Och hjälp vilken resa vi har gjort, och fortfarande gör. Den är inte över alls.

Vi är snart påväg till Skellefteå för att träffa fina vänner, grilla och sedan gå på festival, speciellt för att se och sjunga med ROBYN!! Min stora idol. Så här ska sjungas hela vägen dit.

Kram o hej på er