Från ett utdrag ur mina dagboksanteckningar om tankar och känslor, den 5 februari:
"Ny dag på ön Koh Lipe, jag har dagdrömt en del idag.. Dock inte när jag läst min bok, badat eller snackat med min man eller någon annan. Jag har dagdrömt om vår lilla pojke, men mest om syskon till honom. I drömmen är det en högljudd liten tjej med ljust lockigt hår som är jättebusig som försöker bära sin lillebror som inte hunnit lära sig gå.. Han skriker och biter henne i armen med de få tänder han har.. Lillebror är väldigt lik sin storebror, med sina stora grönblåa ögon och sin pussvänliga mun. Jag är ensam hemma, Jörgen jobbar, jag har fullt upp med barnen och alla bestyr, de skriker o gapar så jag får ont i öronen och en lätt huvudvärk smyger sig på... Men jag älskar varenda sekund och är så glad o lycklig över det liv jag fått. Och vår lilla Ängel, vår förstfödda son, ler från himlen! Sen vaknar jag och svetten glänser på kroppen, vi är på en strand utomlands, vi har flytt hemifrån och alla krav och måsten. Vi har fått tid att läka, tänka o hitta en väg tillbaka till livet.
Jag ligger nu i hängmattan på vår lilla bungalows terass, sippar lite singha öl o lyssnar på Rolling Stones, medans mannen min skriver resedagbok bredvid mig och jag räcker ut min hand för att nå hans hand för en liten stund. Just nu känns det jävligt gött rent ut sagt o speciellt för att inte bry sig om något o bara vara här för stunden, för vår skull, försöka njuta av livet vi ändå har. Livet har ju inte tagit slut, även om de stundtals kan kännas så. För ibland känns det överjävligt o man har lust att gömma sig o bosätta sig på en sådan här liten paradisö förevigt.."
"Ny dag på ön Koh Lipe, jag har dagdrömt en del idag.. Dock inte när jag läst min bok, badat eller snackat med min man eller någon annan. Jag har dagdrömt om vår lilla pojke, men mest om syskon till honom. I drömmen är det en högljudd liten tjej med ljust lockigt hår som är jättebusig som försöker bära sin lillebror som inte hunnit lära sig gå.. Han skriker och biter henne i armen med de få tänder han har.. Lillebror är väldigt lik sin storebror, med sina stora grönblåa ögon och sin pussvänliga mun. Jag är ensam hemma, Jörgen jobbar, jag har fullt upp med barnen och alla bestyr, de skriker o gapar så jag får ont i öronen och en lätt huvudvärk smyger sig på... Men jag älskar varenda sekund och är så glad o lycklig över det liv jag fått. Och vår lilla Ängel, vår förstfödda son, ler från himlen! Sen vaknar jag och svetten glänser på kroppen, vi är på en strand utomlands, vi har flytt hemifrån och alla krav och måsten. Vi har fått tid att läka, tänka o hitta en väg tillbaka till livet.
Jag ligger nu i hängmattan på vår lilla bungalows terass, sippar lite singha öl o lyssnar på Rolling Stones, medans mannen min skriver resedagbok bredvid mig och jag räcker ut min hand för att nå hans hand för en liten stund. Just nu känns det jävligt gött rent ut sagt o speciellt för att inte bry sig om något o bara vara här för stunden, för vår skull, försöka njuta av livet vi ändå har. Livet har ju inte tagit slut, även om de stundtals kan kännas så. För ibland känns det överjävligt o man har lust att gömma sig o bosätta sig på en sådan här liten paradisö förevigt.."
Monika, du skriver så otroligt vackert!
SvaraRaderaDet är verkligen en fröjd att läsa dina texter!
De va en väldigt vacker dröm dagdröm! Ja tvivlar inte en sekund på att de går i uppfyllelse!
Som du såg på min blogg så va mamma o pappa här i helgen. De tyckte också att de va kallt här uppe!
När vi va i Gammelstads kyrka tänkte ja på dig. Visst gifte ni er i den kyrkan?
Kram!
O välkommen tillbaka!