måndag 21 februari 2011

För precis två år sedan...

... då lovade vi varandra att älska varandra i glädje och i sorg, tills döden skiljer oss åt. Våra löften löd så här: 
Du är min trygghet i livet, med dig kan jag vara mig själv. Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig. Vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.
Vi har varit gifta i två år och träffades för sju år sedan i april, när vi båda var studenter, levde på nudlar och lånade pengar, bodde i korridorsrum eller delade lägenhet med polare. 

Min man är min allra bästa vän, min älskade och det mest käraste jag har. Jag älskar honom mer än livet självt. Jag är inte själv rädd för döden, men kan stundtals vara rädd för att döden ska ta min man eller någon annan närstående. 
Jag är helt genomskinligt grå utan honom vid min sida. Utan honom kan jag inte andas, leva eller må bra. När han är ledsen, är jag ledsen, när han är glad, blir jag också glad.. Han är min pusselbit, min andra hälft och utan honom är jag inte hel. 
Vi har under denna tiden tillsammans upplevt de bästa, lyckligaste, mest underbara, spännande, mest smärtsamma och värsta stunder och perioder en människa kan gå igenom. Allt från kärlek, smärta, sjukdomar, bröllop, fest, äventyr, vår son, födelse, död och sorg. Utan min man, min bästa vän och älskade hade jag aldrig orkat. Men med honom vid min sida orkar jag. Vår kärlek har aldrig varit så stark som nu, helt orubblig.

Jag och min man i Malaysia



5 kommentarer:

  1. Så fina ni är!
    Stort grattis till er på årsdagen!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Grattis på er dag! =)
    Kärleken är underbar och övervinner ALLT! =)))
    Kram Jessica

    SvaraRadera
  3. Åh!! Vi älskar er såå! Sitter på Ticket och kan nästan inte hålla tillbaka tårarna. Vi hörs vännen. 100000000000 kramar/ Fru Bystedt

    SvaraRadera
  4. ååh så fint. :) Grattis på 2 års bröllopsdagen. Kraam

    SvaraRadera
  5. Åh va fina ni är!
    Stort grattis till er!

    SvaraRadera