tisdag 22 februari 2011

Imorgon är en annan dag

Det är så himla vackert ute nu, denna ljusa vackra vintern. Vacker krispig blå himmel, solens strålar som gnistrar i snön och tiden verkar stå stilla. Lika vackert som dagen då vi begravde vår älskade son. Och skickade upp ljuslyktor till himmelen till vår Ängel.

Kommer aldrig någonsin glömma, du lever kvar inom mig, så länge livet ger mig tid. Jag drömde om en lillasyster inatt, en ljus liten flicka som var minst lika vacker som sin storebror. I drömmen var hon lik sin pappa, förutom lite över ögonen där var hon lik sin mormor. Det var natt i drömmen, fast vi var vakna alla tre.. jag, din pappa och din lillasyster. Vi tittade på foton och andra minnen från dig och vi jämförde dina fot/handavtryck med din syster. Vi kikade på min skuldra och såg din hand där, på samma ställe vilade nu din systers hand och smekte över min hud. Vi bar på din syster i omgångar, vaggade, vyssade och sjöng små visor. När hon somnade, la vi oss bredvid henne och bara tittade. Sen började jag gråta, för att du inte fanns med oss. Du skulle också finnas där och med förundran skulle du klappa på din lilla lillasyster. I drömmen, drömde jag också parallellt om våra katter och att Molly hade råkat bajsa på sin egen svans. Jag vaknade upp helt yrvaken av att klockan ringde. Ingen bebis, och inte heller någon katt som hade bajsat på sin egen svans. Däremot behöver vi köpa mer kattsand ;-)

Imorgon är det dags, imorgon ska vi till sjukhuset och få svar på alla våra frågor, förhoppningsvis...  Vad som hände? Vad hände med vår son egentligen?? Och hur ser vår framtid ut, kommer vi någonsin kunna få ett levande och friskt barn? Så vi ska träffa en av läkarna, (faktiskt han som gav oss beskedet) och vår fantastiska barnmorska Kajsa! Sedan har jag en tid för efterkontroll hos min barnmorska på vårdcentralen, så då får vi se så allt är som det ska med mig.


Nu ska jag ta mig ut i kylan på en promenad.



1 kommentar:

  1. hej gumman! är inget att tacka för söta du, var inte ens ett alternativ för mig att inte vara där, jag kan inte överhuvud taget sätta mig in i och fullt förstå er situation, men det jag kunde göra var att finnas där och stötta er så gott jag kunde. även om jag inte alltid räcker till. det är otroligt bra och skönt att få skriva av sig och få utlopp för de tankar som man har, men inte alltid klarar av att säga högt, vette tusan vad man gjorde med allt innan bloggarna fanns:) jag vill väldigt, väldigt gärna träffas nån dag! skickar ett sms osså bokar vi nån dag? och din blogg åkte upp på favoriterna här hemma direkt:)
    Kram/L

    SvaraRadera