Inte hel

Idag är det två veckor sedan vi fick beskedet.. Inga hjärtslag... En chock som förändrade allt. En chock som förändrade allt det vi längtade efter. Jag vet inte om chocken har lagt sig. Det känns fortfarande ganska overkligt.
Idag har det varit en väldigt väldigt tung dag och vi har gråtit i varandras famnar... Dagen började med ett möte på begravningsbyrån och där vi försökte planera hur vi ville begrava vår son och vi utformade en annons, valde kista och sådant, sedan efter lunchtid skulle vi ut till församlingsexpeditionen och träffa prästen som ska hålla i ceremonin. Fy fasen va jobbigt det var emellan mötena, helt sjukt alltihopa att sitta och planera en begravning av vår lilla vackra son... Inte vill jag välja någon kista eller utforma en dödsannons! Det gör så ont i mig. Jag vill ju hellre att han ska vara här med oss och mysa emellan oss. Jag vill snusa på han, pussa på honom, jag vill vagga honom till sömn, mata honom, trösta honom när han är ledsen och le när han ler...  Men nu är det inte så.
 Jag älskar vår son så innerligt, jag har ju haft honom i magen i 9 månader och vi har hunnit bygga upp förväntan över vad som komma skulle...  Och jag vet att min man känner precis likadant. Och vi sörjer lika mycket... Jag kommer ihåg när jag berättade om att vi skulle bli föräldrar. Hur lyckliga vi var just då. Och när vi var på ultraljuden och såg det lilla livet. Jag kunde se kärleken och lyckan i min mans ögon. När han kände de första sparkarna. När vi sjöng för honom när han låg i magen, när vi smörjde in magen med sheasmör så sparkade han alltid tillbaka.... Och till sist när jag sa att jag var orolig för att det var lugnare i magen på kvällen, så pussade min man på magen, blåste, försökte väcka och prata med bebisen... Dagen därpå var vi på sjukhuset och fick ett defintivt besked...

 Jag vet att vi kommer kunna gå vidare, livet måste gå vidare. Vi hoppas och tror på en ljus framtid ändå, även om det just nu är tungt.

Saker som får mig att må lite bättre i denna sorg är att få träffa vänner, mysa med katterna, kramas o pussas med min man, promenera med min man, fixa i huset, blogga, se serien Big Bang Theory, Solsidan, inredningsprogram o Lets Dance... Också att minnas alla roliga och lyckliga stunder tillsammans med min man, vårt bröllop- vår lyckligaste dag i vårt liv, alla resor vi har gjort, när vi köpte huset, alla skidsemestrar, alla konserter, alla fester... min 30årsfest.. Och alla våra fantastiska vänner som förgyller våra liv. Och våra familjer, som tyvärr bor lite längre ifrån oss. Men mest av allt betyder min man allt för mig just nu. Utan han, är jag inte hel.

Jag älskar dig så oerhört, min man.

O Vår lilla Ängel, du finns hos mamma o pappa för evigt.