Under julen tänkte jag hur lycklig jag är och hur perfekt vi har det, jag och min man. Vi firade en jättemysig jul med familj och underbara barn, det var mycket skratt och glädje i huset. Och jag var tomte, med älskade bebisen i magen. Och min älskade son i magen han var med, för han sparkade på en del den dagen och under julklappsutdelningen. Tror att han kände glädjen i min kropp och allt liv utanför. Vi har alltid så himla roligt jag och min man, vi har fantastiska vänner som vi gärna spenderar vår tid med, vi tycker om att uppleva nya saker och resa. Vi har längtat efter att bli föräldrar och sagt med stolthet att vi i januari beräknar få ett litet barn... Men vad hände? Vad hände egentligen precis innan år 2010 tog slut..?
Ett hjärta slutade slå. Men du lever hos oss fortfarande, även om vi inte kan se dig längre. Vi ser dig när vi blundar, vi ber dig att du ska vaka över oss och välsigna varje steg vi tar... Varje kväll innan jag somnar in, så kikar jag på bilden av dig min älskade lilla ängel... Mamma och pappa kommer alltid älska dig!
Här står jag nu och vaggar dig till ro
Söker styrka, söker en tro
som får mig att förstå
varför du fick gå
Här står jag nu och vaggar lugnt min famn
Jag viskar ömt ditt namn
Ljuset ditt är tänt
Jag all min kärlek till dig sänt
Mina armar sluts omkring dig
men min famn är tom
Jag vaggar minnen från den tid
Då jag fick hålla dig
Då jag kände din närhet
Värmen från din kropp
Då tid och rum stod stilla
Och vi höll fast vid vårt hopp
Att du kom tillbaks igen
Här står jag nu och vaggar det som var
Den känslan som finns kvar
För evigt inom mig
Den kärlek jag för evigt till dig har
Söker styrka, söker en tro
som får mig att förstå
varför du fick gå
Här står jag nu och vaggar lugnt min famn
Jag viskar ömt ditt namn
Ljuset ditt är tänt
Jag all min kärlek till dig sänt
Mina armar sluts omkring dig
men min famn är tom
Jag vaggar minnen från den tid
Då jag fick hålla dig
Då jag kände din närhet
Värmen från din kropp
Då tid och rum stod stilla
Och vi höll fast vid vårt hopp
Att du kom tillbaks igen
Här står jag nu och vaggar det som var
Den känslan som finns kvar
För evigt inom mig
Den kärlek jag för evigt till dig har
Livet ska aldrig bli som förut, det är sant, men jag lovar att det kommer tid när smärtan ska inte kännas lika starkt.
SvaraRaderaVarma styrkekramar till er!
Jag beklagar så att er Emanuel inte fick stanna hos er. Det finns inga ord som beskriver den smärta och saknad man känner. Man vill bara skrika och gråta. Man vet inte var man ska ta vägen och det är helt ok. Skrik och gråt så mycket du vill.
SvaraRaderaÅh jag lider så med er. Minns hur jag kände mig vilsen och allt var bara svart. Jag ville ingenting, bara vara med mitt barn. Det är så bra att du kan skriva av dig. Det har hjälp mig jättemycket. Vet inte om du redan hittat dit men familjeliv.se har ett forum som heter änglarum som även hjälp mig mycket.
Många styrke kramar
Jag har själv förlorat ett barn, en liten pojke som blev fyra månader, min Winston. Det är nu 1 år och två månader sen. Men det känns som igår för smärtan och saknaden går aldrig över. Och livet blir aldrig detsamma. Jag kan fortfarande själv tvivla men för det mesta tror jag att livet, med sorgen till trots, ändå kan bli helt ok, till och med bra. Men vägen dit känns lång och svår när man är precis nydrabbad. Jag lider med er och beklagar så oerhört er enorma förlust. Det är orättvist att ni inte kunde få behålla er lille Emanuel.
SvaraRaderaKramar om!