fredag 21 januari 2011

Avsked

Vi fick se honom för sista gången idag. Vi fick smeka hans hud för sista gången... Eller får vi se honom igen och krama om honom igen? Kanske det.

Jag och min man hade en egen stund med vår helt underbara, efterlängtade och älskade son idag. Gud, vad jag älskar honom även fast han inte är med oss just nu. Jag har aldrig varit med om någon liknande känsla, den kärleken man har till sitt barn är något väldigt speciellt. Jag lutade mitt huvud mot min nedbäddade lilla prins, lät bara tårarna rinna och känslorna komma. Jag orkade inte hålla emot längre..  just nu orkar jag inget alls rättare sagt. Jag andades djupa andetag mot hans lilla ansikte, och mumlade - "Jag älskar dig så, mitt lilla hjärta, vårt barn, vår son... Mamma o pappa älskar dig" .. Jörgen klappade hans lilla huvud och tittade på mig och sa: - "Vårt barn!"
När vi hade haft vår stund med honom, bäddat ner hans lilla snutte tätt intill hans bröst och hans lilla nallebjörn som nu luktade mamma o pappa, stängde vi kistans lock tillsammans och skruvade igen skruvarna tillsammans. Hejdå vår lilla underbara prins, vi älskar dig.
När vi sedan satte oss i bilen, så kom tårarna igen, rent hejdlöst och då mumlade jag högt genom tårarna... - "Fy fan var orättvist det är!" "Varför blev det så här? Varför får vi inte ha honom här?"... "Jag vill ha honom här, nu!" Det var inte meningen att det skulle bli så här!"
...

Just nu känns allt sjukt jobbigt, och för jävligt rent ut sagt. Men vi kommer klara det. Och imorgon ska vi tillsammans med våra vänner och familj ha en avskedsceremoni och minnestund med lite fika. Våra underbara vänner, Jennie, Marcus, Malin o Martin ska hjälpa oss med förberedelser och lite arrangemang. Och så ska underbara Kicki ska stålsätta sig för sången i kyrkan!! Tack snälla ni för att ni finns där för oss, när vi inte orkar.

Och mina föräldrar också, har varit ett bra stöd just idag. Då grät vi allihopa i princip. Pappa berättade om hans små syskon, Vilma och Maria, som dog som spädbarn, Vilma dog strax efter födsel och Maria dog några månader gammal. Så pratade vi om att min kusins första barn (på min fars sida) dog vid födseln, de tog 6 år innan hon vågade skaffa barn igen. Min fasters första dotter dog också efter några få dygn troligtvis av ett hjärtfel, men ingen vet riktigt. Allt känns så sjukt, men det är dagens verklighet!

Nu blir det Lets Dance, för att få tankarna på något annat med ett glas vin och chokladpraliner.

" Jag tror han är en ängel, för det lyser som guld i hans hår
 Jag tror han är en ängel, för ingen skugga faller där han går"

7 kommentarer:

  1. Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg. Jag lider med er. Jag ska tänka på er imorgon och skickar massor med styrkekramar!

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas det kändes bra för er efter ni sett honom en sista gång idag. Då vet du att det är er son som ligger i kistan och behöver inte fundera på det :)

    Ja vi ses i morgon. Jag tror och hoppas att det ska lätta lite för er efter i morgon, det gjorde det för oss iaf.

    Gå ut och äta efter ni kommit hem igen låter som en väldigt bra idé! :)
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Styrkekramar till er! Jessica

    SvaraRadera
  4. Hoppas att dagen idag kommer bli en fin dag, en väldigt sorglig dag men ändå fin!

    Många kramar!!

    SvaraRadera
  5. Sänder er tankar idag. Hoppas ni får en vacker stund.
    Kram
    Sandra

    SvaraRadera
  6. Massor av kramar ifrån mig. Så fint du skriver Monica...tårarna rinner sakta ner för mina kinder! Tänker extra mycket på er idag.
    Kramar Cecilia
    www.alwin.blogg.se

    SvaraRadera