tisdag 9 augusti 2011

men mest av allt...

... saknar jag min son. Min älskade Ängel... Emanuel, mitt vackraste lilla barn. Jag förstår inte varför, även om jag önskar att jag kunde förstå.

Finns det inget plåster som döljer såret lite? Eller finns det en värktablett för att döva smärtan?
Eller en metod som raderar bort minnet, minnena, känslorna, tankarna, funderingarna på framtiden och allt som rör vår lilla E.


Förlåt men jag är så jäkla less!

2 kommentarer:

  1. Klart du saknar din älskade ängel...ert fina barn.
    Jag lider med dig...önskar det fanns något som lindrade eller tog bort all den hemska smärtan som blir kvar efter ett litet barn dör.
    Den är hemsk! men den kan säkert lindras på ett eller annat sätt. Jag tror på tiden, att man så småningom hittar lite andra strategier för att kunna plåstra om sig själv en del av tiden när saknaden blir för stor. Jag vet inte, men jag hoppas det! Stor kram

    SvaraRadera
  2. Tror inte du vill glömma din lilla pojke även om de gick och plåster går nog inte att fixa för smärta på insidan men de kommer nog läka och bli ett ärr i ditt inre för kvar kommer han alltid finnas! Kram från en Ängla mamma i Älvsbyn

    SvaraRadera