måndag 23 maj 2011

Tom

Jag kan känna mig tom ibland. Och jag kan känna mig misslyckad, maktlös och otillräcklig. När jag ser att hans kinder är våta av tårar och hans ögon visar smärta, då blir jag maktlös... Det finns inget jag kan göra.

Jag vill ge han ett barn, inte ett barn som ska ersätta utan ett syskon som kanske kan lindra smärtan och fylla tomrummet och dämpa längtan efter det som vi så gärna vill ha... En familj. Jag blev så ledsen igår när jag upptäckte att det inte blev något denna månaden heller. På måndag om en vecka, är det precis fem månader sedan Emanuel föddes. Troligtvis var jag kanske med om ett litet missfall förra månaden. En barnmorska trodde att det skulle kunna vara så. Och då var jag nog i vecka 7 eller 8. Och därför hade jag en så extrem blödning. Jag har varit på undersökning efter och då har allt sett bra ut, skönt tyckte jag.

Livet går vidare men det är som man ändå håller andan ibland. Och nu när jag fått ett besked kring blodet, så är det dags för en diskussion med läkarna om hur jag kan förebygga och motverka samt göra en hälsoplan.
Är nu på väg till Luleå, har varit på möhippa i Sthlm.


Ciao!



- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:

  1. Usch jag förstår hur du känner, man vill ju bara ge den man älskar mest ett barn. Det gör ont att se även om man lider lika mycket själv. Man var ju så nära att få bli den familj man ville!! så orättvist!!
    Jag förstår att du blev ledsen när det inte blev något denna månaden, själv förbereder jag mig på att mensen ska komma nu vilken dag som helst. innan tyckte jag att det var skönt när mensen kom, för då visste jag att kroppen mådde bra. Nu är den det värsta som finns, det absolut sista man vill se.
    Så tåkigt med missfall, hoppas verkligen att det blir din tur snart!
    Hoppas möhippan var kul :) Kram till dig

    SvaraRadera
  2. Vet inget om hur det är att vara så nära och förlora sin dröm men jag vet hur det är att misslyckas bli gravid fast man gärna vill och hur man mår när mensen.. Jag vet inte när det är menat att ni ska få syskon till er älskade son men jag hoppas av helt mitt hjärta att det är snart. Ni förtjänar det. Kanske inte är min plats men jag tänker på er förstfödde varje dag.
    Många kramar till er båda!
    Carro

    SvaraRadera