söndag 8 maj 2011

Därför...

Jag tappar lusten ibland. Jag tappar ibland lusten till saker jag tidigare älskat. Jag försöker prioritera saker som gör gott för min själ. Det är att sjunga och skriva, de saker sköljer själen lite. Därför sjunger jag i en gospelkör, det har jag gjort sedan tre månader tillbaka. Det är helt underbart och jag mår så bra av att sjunga. Och jag försöker motionera när jag har orken, vissa stunder vill jag bara strunta och ge upp men samtidigt vet jag att jag mår bra av att träna. Därför försöker jag motionera och träna varje vecka, för min egen skull.

Ibland behöver jag gråta och då gör jag det om jag måste, det är bäst för själen att göra det än att stänga inne känslorna och svälja gråten. Men ibland sväljer jag gråten ändå... För att jag inte orkar mer. Jag vill inte gråta, även om det gör så helvetes ont ibland, benen känns svaga, hjärtat slår snabbare, man håller andan för att kväva känslorna... Och så phustar man ut och tar ett nytt djupt andetag.. Och tar nya tag.

Jag drömde om en lillebror till Emanuel. Det brukar ju alltid vara den där ljusa lilla flickan i drömmarna. En lillebror, som hade fullt med ärr på bröstet. Han hade min gamla nalle som han bar på, och han hade flera nappar med sig. Han tultade omkring med bara blöja på sig, la sig på golvet framför vår säng, stoppade en napp i munnen och sluddrade något jag inte förstod och log med hela ansiktet, sen så vaknade jag... Svettig och varm. Förkrossad över att de bara var en dröm.

"Dina små fötter
fick inte göra några avtryck
i den här världen
men du var en rörelse så stor
att den fyllde hela min kropp
och mitt hjärta ropar efter dig
tills det slutar slå"

3 kommentarer:

  1. Jag håller tummarna att det får vara en dröm som en dag blir sanning...

    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag håller med tummarna för er!
    Tack för att du delade med dig lite om hur ni gjort! nu har vi med bokat lite resor :) Kram

    SvaraRadera