lördag 30 april 2011

Vår ängel fyra månader....




Fyra månader bara? Känns på ett sätt som att det var igår men samtidigt som att det var flera år sedan. Så mycket som har hänt oss på kort tid, olycka, trauma, födsel, vårt första barn, död, sorg och smärta.


Jag tycker varje gång det blir den 30e varje månad, att det blir jobbigt. Alla tankar om han hade funnits hos oss, vad hade han då haft för sig och hur hade han utvecklats. Vem han hade varit mest lik. Jag tror ju att han hade varit en liten kopia av mig faktiskt. Ego som jag är;-) Emanuel hade samma hårfärg som jag hade när jag föddes, visserligen hade Jörgen också den hårfärgen och han är ju mörkhårig idag. Han hade nog haft några småsmå lockar i nacken, hans stora nyfikna ögon och stort leende på läpparna. Han hade säkerligen haft det tjorvigt med magen, precis som jag när jag var liten... Skitjobbigt att tänka på det, men jag kan inte bara sluta tänka tyvärr. Ibland skulle det vara skönt ifall man bara kunde stänga av, stänga av sina känslor och speciellt tankarna.


Vi saknar dig, älskade ängel!




2 kommentarer:

  1. Ja, visst är det konstigt hur det kan kännas som en evighet samtidigt som det känns som igår...

    Många kramar till er!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig Monica! De känns som att det va nyligen, samtidigt som de känns som att de va jättelänge sedan. Konstigt.

    Kram!

    SvaraRadera