Under min utredning och o väntan på svar har jag inte tänkt så mycket kring min egen fysiska hälsa. Jag har aldrig varit rädd för att dö, men så för ett par veckor sedan berättade en bekant om hennes förra sambo hennes tilltänkta livspartner, som plötsligt fick leukemi och dog ett år senare, en annan väns syster dog också i leukemi som jag förmodligen förträngt. En annan kompis flickvän dog i en spridd bröstcancer. Och detta är då personer i min ålder. Helt plötsligt började jag tänka på att det kan också hända mig. Jag vill inte dö... Igår fick jag svar. Jag är frisk! Inga direkta avvikelser. Härligt! Nu e de bara att tuta o köra. Carpe diem!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Underbart att höra Monica nu är det bara att tuta och köra.
SvaraRaderakram Yasmeen