Letar

Jag letar i sömnen efter mitt barn. Någonstans finns han och jag hör hans röst.. Han finns i rummet. Jag letar och söker febrilt men finner honom inte. Jag hör bara hans röst och hans förtvivlande gråt. Han gråter för att han saknar sin mamma och pappa, han gråter för att vi inte kan se han...
I mina nattliga drömmar träffar jag ibland honom och jag möter hans blick, ögonens färg är av de djupaste blå... men tyvärr slutar oftast den fina drömmen i en mardröm. Oftast att något hemskt händer mig faktiskt. Jag drömmer inte längre lika mycket mardrömmar och ibland kan jag sova lugnt i några timmar utan att vakna. Ibland tänker jag på om vi hade åkt in tidigare... Då hade han kanske levt här med oss.

Jag har fått distans och perspektiv på livet. Och funderar nu på att ta mig mod och förverkliga en av alla mina drömmar...

- Posted using BlogPress from my iPhone