Tårarna kom idag. I massor. Som att jag har samlat tårar i flera månader och nu brast det.
Jag och Jörgen besökte sjukhuset idag. Det var ett bra besök och jag har en bra läkare, tog prover, ultraljud med mera. Och nu har jag fått ytterligare remisser för en massa konstiga prover som ska iväg till forsknings labb i Umeå. De ska tas om 2-3 veckor. Så fler svar får jag kanske i december. Tills dess får vi leva ovetandes och vara som vanligt.
Efter sjukhusbesöket kändes det först bra. Men sedan kom allt över mig eller oss. Jag kände mig liten, skör, ovetandes, rädd och allt. Sjukt jobbigt. Sedan fick jag ångest över en del annat också.
Vi lade oss i soffan i rummet bredvid den tomma vaggan från sekelskiftet som nu är fylld med nallar och gossedjur. Jag kramade om en nalle jag fick av min pappa när jag var i 10 års åldern och Jörgen kramade om mig hårt hårt. Det är så mycket just nu. Allt som händer livet. Och livet är så skört!
Tårarna bara fortsatte och fortsatte, blötte ner både nalle och tröja. All energi bara drogs ut. Men på något magiskt sätt så plockade jag upp energi och på kvällen kunde jag alert leda Indoor Walking!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag får tårar när jag läser detta. Du är så otroligt stark. Ni båda är starka. Jag hoppas ni får de svar ni behöver och hjälp så ni kan få er en familj!
SvaraRaderaÅh, det verkar vara mycket ni ska behöva gå igenom. Men visst kan det vara så, att man känner sig som en total blöt trasa, helt utan livskraft och sen kan man ändå resa sig upp och göra något så energikrävande som att genomföra ett motionspass.
SvaraRadera