Varför säger man att man går i väntans tider? Det är något man förväntar och väntar sig... Men det blir inte alltid så. Och allt fler som jag nu träffat har varit med om detta, och det känns som att det sprider sig som en löpeld... Vad är det som är fel? Om inte det har hänt, så är det många som fått hjärtsjuka barn eller faktiskt också en del små barn som fått cancer. Åh vad jag tycker det är hemskt att se små barn lida. Det gör ont i mammahjärtat då. Men man kan ju inte hålla på och tänka negativt, men när man en gång varit med om att se sitt barn död så är det inte allt lika givet längre, livet alltså.
Blir vi gravida igen, då kommer vi bli fantastiskt glada och försöka njuta av att vara här och nu och vara glada över just det. Men det kommer vara en tid full av blandade känslor. Då får vi ta det då.
På tisdag börjar jag nytt jobb. Känns konstigt men jättespännande. Och imorgon ska jag göra en till tatuering runt fotleden, med följande text;
In aeternum in corde meo...
Har ju ett smycke från spädbarnsfonden med den texten, och eftersom jag älskar fotlänkar (smycken), så kan jag ju lika gärna tatuera in det. Så har jag alltid med mig det.
Igår var vi och såg Melissa Horn med ett par vänner som var upp och hälsade på. Älskar Melissa, hon är underbar. Skaffade mig vinylskivan som hon signerade till mig=) Så bjuder jag på en fantastisk låt, som är min favorit just nu. Ibland känner jag så här, men jag kommer alltid sakna, och aldrig glömma...
Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar