Timmarna bara gick, fast det kändes som att allt stod stilla. Jag ville springa, så fort jag bara kunde. Långt in i de djupaste och mörkaste skogarna och gömma mig med dig. Jag hade klätt dig varmt, och med mormors stickade mössa och virat in dig i en varm pläd, snön ringlade sakta vackert ner från den stjärnklara himlen utanför fönstret. Du fanns ju där hos mig och jag hade ju längtat så. Jag smekte dina rosiga kinder och kysste din heta panna, viskade -"Vi kommer alltid vara tillsammans." Hela dagen var vi med dig. Jag ville aldrig släppa taget, jag ville ha kvar dig i min famn för evigt.
Fly från verkligheten och in i vår egna lilla värld med dig.
8 månader och 7 dagar senare, står vi här idag och saknar. Saknar vår son. Det kan ingen ta ifrån oss.
Vi tar inget för givet längre. Eller det har jag nästan aldrig gjort heller.....
- Posted using BlogPress from
my iPhone
Fly från verkligheten och in i vår egna lilla värld med dig.
8 månader och 7 dagar senare, står vi här idag och saknar. Saknar vår son. Det kan ingen ta ifrån oss.
Vi tar inget för givet längre. Eller det har jag nästan aldrig gjort heller.....
- Posted using BlogPress from
my iPhone
Vilka vackra ord som berör, tårarna rinner för er. Tänker på er ofta och följer dig här på bloggen. Kämpa på!
SvaraRaderaKram Cecilia