Det är våra änglars dagar nu.. och alla andra vi minns. Imorgon åker vi till barnlunden och tänder ett par ljus för vår finaste Emanuel och ala andra små änglar som vilar där. Det känns så fint att göra det och jag mår bra i själen av att få göra det. Jag vet att han finns där svepandes omkring oss. Idag saknar jag. Jag saknar så där så det sticker i hjärtat. Tänk allt han hade kunnat göra nu vid 10 månaders ålder... Finaste.
Då vill jag sjunga dessa ord till alla våra kära som vi minns. (denna ska vår kör sjunga på skyltsöndagen (första advent) både på museet och i smedjan)!
Ett sken ifrån ljuset
bakom fönstrets välvda ram
har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar