vackraste stunden i livet var den när du kom

Oj, jag ska försöka mig på ett första litet inlägg. Men vet inte vart jag ska börja. Jag kan börja med att säga att jag och min man, är nyblivna änglaföräldrar till vår son Ängel Emanuel. Det är faktiskt hans namn. Han föddes den 30 december 2010 och var 47 cm och vägde 2585 gram, finaste och vackrast i hela världen. Helt perfekt, tio små lena fingrar och tio små fina tår. Stora slutna ögon likt sin mor, en fin och söt näsa och en vacker liten mun som han fått från sin far... Långa ljusa ögonfransar och brunt tovigt hår. Hans hud var lenast och finast, alldeles varm var han när han låg intill mitt bröst... En perfekt son, en perfekt pojke... en perfekt liten ängel. Vi låg alla tre i sängen och bara var.  Det var den vackraste och  jävligaste stunden i våra liv när du kom och när du gick. Han fick aldrig uppleva dagens ljus, hans hjärta slutade slå i vecka 37+3.

Hur kan man nånsin vara beredd? Jag tänder ett ljus och tänker på vår Ängel, hans närvaro är osynlig men jag känner hans värme varje kväll jag somnar in.

In aeternum in corde meo (för alltid i mitt hjärta)