Snow day - mammas lilla flicka

Idag är en snowday, blåsigt och snö som yr i luften. 
Det är en ganska bra dag idag, själen känns inte lika trött och orolig som igår. Jag tror det var chocken kring provsvaren som gav sig till känna bara. Jag ska nog följa mitt hjärtas röst, låta ödet visa vägen, försöka göra som min mamma sa igår, "låta naturen ha sin gilla gång och det som sker, sker". Så sa hon till en läkare som ville göra fostervattensprov på mamma när hon var gravid med mig. Mamma hade fött fyra barn innan mig och ja, jag är en liten sladdis. 
Så hon var 36 år när hon var gravid med mig (då var det inte lika vanligt att man var närmare 40 när man fick barn som nu) . De ville alltså göra fostervattensprov för att mamma var 36 år, men de sa aldrig vilka risker de medför om man gör fostervattensprov, att risken att hitta avvikelser är lika hög som att fostret dör. Men mamma tyckte inte det var någon idé att göra ett sådant prov, hon var gravid med sitt femte barn och längtade efter att få hålla en liten igen i hennes armar.  Vid en rutinkontroll i slutet av 1979, verkade det ha uppstått komplikationer, det var något fel. Läkarna ville inte ta några risker, barnet fick ingen näring och det verkade vara en havandeskapsförgiftning. Den 2 januari 1980 vid 12-tiden satte dom igång förlossning och vid 14.30 kom jag, gav mina föräldrar ett glädjetjut och fortsatte sedan att suga på fingrarna som jag hade gjort i magen. Lyckliga och utmattade, äntligen kom jag ut deras lilla friska dotter... En lillasyster till mina fyra äldre syskon som skulle få ta hand om mig, gosa och mysa med mig. Mina föräldrar har fem fantastiska unika barn, två flickor och tre pojkar. Deras äldsta pojke, min äldsta bror är förståndshandikappad, men trots det var dom inte rädda för att skaffa fler barn. Nu fick de en frisk dotter strax efter sin förstfödda pojke, och sedan fick de två till friska söner ganska så nära inpå. Ett antal år senare kom lilla jag.   Jag känner mig så älskad, omhändertagen och trygg. Jag fick välja mina två fina föräldrar och mina underbara äldre syskon, som jag älskar lika mycket allihopa. Jag skulle inte vilja byta ut någon av dom för något. 


Kanske är det lika bra och ta ödet i handen. Leva livet, göra det som man vill och det som sker, sker. Så nu ska jag snart ut på stan, kolla lite grejer och sedan ska jag handla mat, ska hitta på något gött käk till ikväll och fundera ut något trevligt till middag imorrn när våra vänner kommer. Kanske lite laxcarpaccio till förrätt, cognacflamberad oxfilé och något smarrigt till dessert..? 
För att också visa att vi faktiskt lever lite, så kan jag säga att vi planerar en skön New York-resa med våra finaste vänner, vi planerar också en härlig sommarsemester på Island med min älskade vän och hennes familj som bor där och så ser vi fram emot ett norrländskt slottsbröllop i slutet av juli! Och så längtar jag lite till min familj i Göteborg och min syster i Stockholm. Tror det blir att hälsa på i vår, i GBG eller Sthlm. 

Ur snow day:

"you'll say, "you're not too tired for this life, and it's not gonna matter if you fall down twice.

you're not too tired for this life, and it's not gonna matter if you fall down twice."

you're my medicine!"