Sjuk

Mamma är sjuk... Och jag är ledsen. Varför bor jag så långt bort. Saknar mina kära.

Min lilla mamma...

Våra änglars helg

Tänder ljus på kyrkogården

Alla helgons dagar

Det är våra änglars dagar nu.. och alla andra vi minns. Imorgon åker vi till barnlunden och tänder ett par ljus för vår finaste Emanuel och ala andra små änglar som vilar där. Det känns så fint att göra det och jag mår bra i själen av att få göra det. Jag vet att han finns där svepandes omkring oss. Idag saknar jag. Jag saknar så där så det sticker i hjärtat. Tänk allt han hade kunnat göra nu vid 10 månaders ålder... Finaste.  

Då vill jag sjunga dessa ord till alla våra kära som vi minns. (denna ska vår kör sjunga på skyltsöndagen (första advent) både på museet och i smedjan)!

Ett sken ifrån ljuset

bakom fönstrets välvda ram

har förenat de själar

som finns med oss här i tiden

Jag vet att de som har lämnat oss

har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Evighet

Jag vill alltid stanna här
För här är jag fri
Du är den värld jag lever i
Ingenting kan stoppa mig
Det blåser en vind i hjärtat som brinner
Och kärlek vinner

Finaste ängeln som finns

Det är vår ängel. Lilla Ängel Emanuel. Han var hos oss inatt igen. Jag kände han svepa omkring oss, det luktade hud och sedan luktade det färskt blod... Och jag log och min själ var lugn.
Jag hade svårt inatt, men inatt hoppas jag kunna få somna;)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Det kommer annat emellan och det är bra...

Varför säger man att man går i väntans tider? Det är något man förväntar och väntar sig... Men det blir inte alltid så. Och allt fler som jag nu träffat har varit med om detta, och det känns som att det sprider sig som en löpeld... Vad är det som är fel? Om inte det har hänt, så är det många som fått hjärtsjuka barn eller faktiskt också en del små barn som fått cancer.  Åh vad jag tycker det är hemskt att se små barn lida. Det gör ont i mammahjärtat då. Men man kan ju inte hålla på och tänka negativt, men när man en gång varit med om att se sitt barn död så är det inte allt lika givet längre, livet alltså. 

Blir vi gravida igen, då kommer vi bli fantastiskt glada och försöka njuta av att vara här och nu och vara glada över just det. Men det kommer vara en tid full av blandade känslor. Då får vi ta det då. 

På tisdag börjar jag nytt jobb. Känns konstigt men jättespännande. Och imorgon ska jag göra en till tatuering runt fotleden, med följande text;

In aeternum in corde meo...

Har ju ett smycke från spädbarnsfonden med den texten, och eftersom jag älskar fotlänkar (smycken), så kan jag ju lika gärna tatuera in det. Så har jag alltid med mig det. 

Igår var vi och såg Melissa Horn med ett par vänner som var upp och hälsade på. Älskar Melissa, hon är underbar. Skaffade mig vinylskivan som hon signerade till mig=) Så bjuder jag på en fantastisk låt, som är min favorit just nu. Ibland känner jag så här, men jag kommer alltid sakna, och aldrig glömma...  

Kärlek

Älskar

Jag älskar min man. Han är värdens bästa och den jag älskar mest i hela världen. Han gör mitt liv komplett. Utan honom känner jag mig inte hel. Han är min bästa vän, min livskamrat.

Just nu håller vi på och renoverar i tvättstugan. Det kommer bli så fint, tänk hur kul det kommer bli och tvätta, vika och stryka tvätt ;-) Hatar nämligen att stryka o vika tvätt... Urk va tråkigt det är=( Vi var i Haparanda i fredags som en dagsutflykt. Handlade på IKEA och var på en bilfirma och köpte nya däck. Mycket billigare blev det, tjänade ett par tusen på att köpa och byta dom där.

I torsdags började jag känna av en finne på kinden, (brukar sällan ha finnar), och nu är det som värsta stoppljuset på kinden. Förut fick jag alltid finnar några dagar innan mens. Men efter graviditeten har inte det riktigt hört till de vanliga. Jag har haft någon finne någon månad efter graviditeten, men under våren och sommaren, har jag inte haft en enda. Jag har ju ätit gulkroppshormon juni-september och då har det inte heller dykt upp någon finne.  Och nu får man värsta bamsingen. Plus att man ska byta jobb nästa vecka. Kanske det är en blandning av hormoner och stress, eftersom jag nu inte äter gulkroppshormon. Är det någon därute som har ätit gulkroppshormon, och har känt någon förändring i kroppen både under och efter behandlingen? Känt på något sätt skönt att inte äta det nu, så får vi se hur kroppen har blivit efter detta. Förhoppningsvis är jag mer regelbunden nu, och kan lära känna min kropp lättare. Om ca 9-10 dagar, är jag remitterad till labbet för att lämna blodproverna som ska skickas iväg till andra orter i Sverige. Sedan blir det att vänta 6-7 veckor för att få svar på allt =) Oj vilket konstigt inlägg detta blev.. men men.

Tur att jag har världens bästa man och fina människor som finns runt omkring mig, hade varit tungt annars.

Ha en trevlig söndag eftermiddag och kväll!

vackert

För nio år sedan, sedan igen för sju år sedan. Så var det här en sång som jag gick ofta och sjöng på av olika anledningar. Nu ploppade upp på spotify! Vackert, smärtsamt, kärleksfullt, sorgligt och flera minnen och bilder...

Så är vi här igen
Du lurar mig med ord
Lågan andas än
men vi har väntat länge nog
Långt bort
ett vingslag mot dag
Långt bort
det hjärta som slog

Du frågar mig
om jag kan minnas vägen hem
Och jag kan se på dig
att du inte vet till vem
Vart ska du med din vilsenhet
och vart ska jag om du tvekar igen

Kom när vinden vänt
och blåser ut från land
Kom med ljuset tänt
och utan lögn i din hand
Jag lovar inga stjärnor i natt
Allt jag lovar är en annan strand

Mot okända hav
vill du följa med
Mot okända hav
genom regn och storm
Mot okända hav
Var inte rädd
Jag bara ger dig en del
av allt du gav

höstdag

Har haft en riktig härlig och skön helg. Har haft en träningsdag på IKSU i Umeå med 14 kollegor från mitt gym, och vi tränade från morgon till kväll med allt från danspass, bodyattack, cykel, indoor walking och annat. Grymt skoj! Idag är man stel och har lite träningsvärk. Så ingen träning idag, utan jag har istället  haft en skön söndag med en MaryKay klass och fyllt på med lite produkter som tagit slut och fått lite sminktips med mera. Jag använder MK och tycker de funkar bra för mig. Behövde dock en mer fuktgivande och avsvalkande ögon som eftersom jag ibland får lite svullna ögon pga allergi, så nu har jag införskaffat en ögongel och fyllt med andra produkter.
På senare delen av eftermiddagen åkte jag hem till en vän som jag inte hunnit umgåtts med på ett tag. Så det var jättekul att ses igen. Så vi pratade på om allt mellan himmel och jord, jag fick lite pussar av hennes lille pojk, som fyller två år i januari. Det känns helt galet, att han fyller två. Jag kom ju ihåg när vi träffade honom första gången, sju dagar gammal. Jag kom ihåg när jag träffade min vän på parkeringen, hon hade på sig en sommarfin klänning, solen sken och det var slutet av maj eller början av juni. Hennes ansikte lyste och ögonen gnistrade. Då hade hon lillkillen i magen och när det var som kallast under vintern och snön låg täckt över hela vårt landskap, då kom han till världen. Efterlängtad och älskad från från första stund.

Tiden går så sjukt fort. Jag får panik över att tiden rasar förbi. Det går lite för galet fort och jag hinner inte med. Jag hinner ju fan inte ens blinka. Har fått frågan ofta bland vissa om vi inte tycker det är jobbigt att vara med folk och vänner som har barn. Men det tycker vi absolut inte, vi tycker ju om våra vänner och deras barn minst lika mycket. Jag älskar ju barn.  Men om det är något jag ibland, men bara ibland kan tycka är jobbigt, är vänner och bekanta som är höggravida. Jag är ju självklart så himla glad för deras skull, det är ju underbart att vara gravid. Tycker jag iallafall. Jag hade ju en så himla bra graviditet om man jämför med många andra. Mådde lite illa en kortkort period, och hade lite grejer som låg i kläm i ryggen, men de fixade ju en sjukgymnast på ett kick, utöver det var ju allt så bra. Och Emanuel sparkade och rörde på sig tidigt i magen, så jag kände i tidigt stadiet sparkarna. Eftersom jag var ganska tränad och det var något som barnmorskan påpekade ofta att det var bra att jag var så vältränad och att jag också höll mig i lagom form under graviditeten, så tog man ju för givet att allt stod rätt till och att det skulle gå bra!

Äsch jag förstår inte varför jag skrivet om det här igen. Det måste ju bli tradigt och jobbigt och läsa detta. Men å andra sidan är det ju en blogg, som är dagbok för mig där jag skriver om hur jag känner och tänker.

Nu är det söndag och snart blir det film och popcorn. Hoppas ni har det bra i höstmörkret.

Tänk om...

Det finns mycket tankar, mycket känslor. Ibland undrar jag om det är verkligen är sant allt som har hänt i livet. Tänk att vi har fått uppleva både liv, död och vår son. Tänk om vi hade vetat det vi vet idag, då hade kanske vi haft en unik liten kille hos oss. Tankarna dyker upp ibland. Men samtidigt så saknade han det centrala systemet för de vita blodkropparna, inget immunförsvar, så han hade kanske inte alls hade orkat kämpa. Han mår nog bra där uppe bland molnen, min kille.

The beating of my own heart was the only sound i heard. I can see your red lips and your curly hair in front of me. I miss you, most of all, my little darling, when Autumn leaves start to fall.

- Posted using BlogPress from my iPhone