Din vinge

Det känns som om jag känner dig nära varje dag
Du håller mitt hjärta
Du torkar bort mina tårar för allt som var förut
Du visar mig att lyckan finns i regnbågens slut
Ser pojken
Vi skrattar och vinkar i kapp
Torkar hans tårar, fär allt som varit förut
Och visar honom att lyckan finns i regnbågens slut

Man brukar prata om att det finns ett liv före och efter man fått barn.
För någon som har gått igenom en tragedi och sorg brukar det också finnas ett före och ett efter.
Jag förändrades helt efter vår tragedi, sörjde min son och sedan min mor i ett långt svept, som kändes som en evighet och som idag känns som väldigt längesedan.
Jag skulle behövt få tid att vara mamma till Emanuel.  Jag skulle behövt mer tid med min mamma. Det var precis innan hon blev sjuk som vi kom varandra som närmast.  Jag saknar hennes varma famn, hennes röst, hennes förståelse, hennes ord, hennes händer som kramade mina. Jag saknar att bara kunna ringa, jag saknar att bara kunna brista ut i gråt och efter en stund brista ut i ett skrattanfall. Man kunde alltid alltid ringa till mamma oavsett humör. Jag har aldrig någonsin tvekat i mina samtal till min mamma.

Jag har två helt underbara barn som jag älskar över allt annat på denna jord. Jag skulle kunna göra allt för dom. Jag har en man som jag inte klarar mig utan, han är mitt fäste och min trygghet, han får mig att må bra, jag kan skratta och gråta med honom och vara mig själv. Utan han är jag inte helt.
Jag känner att jag saknar någon eller något, ett barn kanske, det känns som om att det är en pusselbit som saknas... Men jag vet inte om det är ett barn eller om det är något annat som gör att jag känner så här. Är det kanske för att när jag sörjde mitt barn så gick det ihop med sorgen av min mamma. Frågor som jag inte vet om jag har svar på, eller har jag det? Om jag letar långt kanske jag finner det.....

Min blogg

Min nya blogg är http://kuticsnormark.com

Välkommen in!

Egen domän och bytt sida

Hej på er!

Saker och ting har hänt i min/vår lilla värld. Och jag kände att jag var färdig med mina änglamor-blogg. Denna kommer finnas kvar,för den är en viktig del för många att ta del av. Men ni som vill följa med mig och min familjs liv framöver, får gärna maila mig, så får ni min nya sida=) Skicka då ett mail till är monica.k.normark@gmail.com

Kram på er! Monica

Är det sant att jag får älska dig!

Jag hoppas kunna få höra denna sång i kyrkan någon gång i sommar.

Lyckliga

Just nu är vi lyckliga, och jag hoppas att vi kan fortsätta vara det. Jag är inte den aktivaste på bloggen just nu, och så får det vara. Jag skriver när jag har skrivlust och behöver skriva. Men just nu har jag ingen skrivlust eller inget större behov att skriva av mig. Då vet ni läget med bloggen...

Just nu är jag bara glad och lycklig av livet. Och jag har köpt en liten resa, jag bjuder med J på en resa i vår, min födelsedagspresent till honom. En resa som innehåller massa kul och spännande. 

Världens bästa pepplåt!

I'm bulletproof, nothing to loose
Fire away, fire away
Ricochet, you take your aim
Fire away, fire away
You shoot me down but I won't fall
I am titanium

NU ska jag fånga söndagen!

14 januari - pappas dag, 2 januari - min dag - dödsdagen

Igår var min pappas dag. Han fyllde år. Synd bara att jag finns över hundra mil ifrån honom. Lilla söta fina pappa. Men jag skickade blommor till honom och vi pratade på telefon.

Och så fick jag reda på att min morbror hade dött, på min födelsedag. Och min underbara fina moster, hon dog i cancer på just min födelsedag. Jag börjar tro att min födelsedag, den 2 januari är en förbannad dag. Det är dödens dag.

Men jag vet att det finns dagar och tidpunkter som är av lycka. För oss är sommarens dagar, tider av lycka och vackra minnen. Och jag tror och hoppas att de somrar vi har framför oss kommer vara lyckliga och fina, kanske de lyckligaste vi har framför oss. Jag vet inte.

Nu är det söndag och en massa minusgrader. Jag ska ta på mig de varmaste jag ha, möta upp en vän och gå på promenad.

Ha en underbar söndag!

Seamless bra

Shoppade i lördags, bland annat en fantastisk bra behå utan synliga sömmar, i skön stadig/tunt vadderat material och utan bågar faktiskt. Mitt bästa köp på underkläders fronten. Lovely! Lite dyrare, bra kvalitet och vilket "lyft"!
Och snart måste jag boka frisörtid igen, vill ljusa upp så jag blir mer blond. Är ju ljusbrun med lite koppar i.

Har haft en supertrevlig helg, med restaurangbesök, fika o pratstunder med fina vänner, shopping, matlagning, gäster på besök, bebismys, vinterpromenader och film.
... Å äntligen får jag använda min isländska mössa;)

Fin

Det finns så mycket fint här i livet. Och man borde vara bättre att ta till vara på allt det fina som finns runt omkring oss.
Jag försöker ta vara på allt det fina. Men ibland glömmer man. För att man har så mycket annat som hindrar än, som inte borde hindra en.

En av det finaste jag vet är min allra bästa vän. Sophie.

Vår tur

Låt det bli vår tur, vår lycka. Jag orkar inte med mer sorg, olycka, sjukdomar eller något annat hemskt längre. Bara en liten uns lycka önskar jag oss.

Min tro är stark, men ibland sviker den och oron kommer över mig istället. Jag måste släppa oron och bara vara. Låta hoppet få ta över istället. Det som blir, det blir-  helt enkelt.

Början av det nya året

2012 är det nya året. Året som är början på något nytt. Det hoppas både jag och min finaste

Dock är jag väldigt förkyld och sjuk. Mår hemskt dåligt över att jag är överhuvudtaget sjuk. Jag gillar inte att ligga hemma och bli frisk. Men nu är jag beodrad vila för att driva ut förkyldningen och alla bacillusker.
Det värsta är att jag inte kan hålla mig från jobbmailen, läsa dom och svara. Och smygjobba lite ändå. Någon slags prestationsångest kanske, det kallas. Jag var tvungen och skjuta upp ett möte i Finland, eftersom jag inte är frisk nog att köra i ottan till Finland 30 mil dit och sedan 30 mil hem. Så jag skickade då ett mail först igår för att förvarna och sedan imorse att vi måste skjuta fram mötet. Och fy fasen vad jag fick ångest över det, funderade först om vi ändå kunde åka för en stund. Jag =  rinner snor stup i kvarten, tjocka och täppta slemhinnor, hostar/harklar, halsen bränner, huvudet värker, öronen känns ömma och slemfyllda, lite högre temp än vanligt och ett hjärta som slår lite snabbare än vanligt. Och jag kan heller inte äta för mycket värktabletter. =( Känns inte som att jag kan utsätta mig för den trippen, tyvärr och dessutom skulla jag ha kraften att leda mötet.).... Kanske inte är den bästa, personen för det. Det bästa vore om vi kunde ha mötet, fast utan mig bara.

Ah, jag vet inte. Typiskt mig att alltid ha dåligt samvete. Hatar detta samvete. Dåligt samvete för att man är sjuk. Usch va dåligt=(

Men det blir nog bra. Är fruktansvärt trött, ligger ner och skriver nu. Fattar inte hur jag orkar, men just nu så somnar jag.

Ha en god fortsättning.

Ett år är du nu...

Vår Ängel Emanuel, vår änglason fyller ett år nu. Hoppas du firar ordentligt med gammelmormor och gammelmoster och de andra små änglarna, Andor, Hayat, Rico, William, Stella, Elsa, Alice och alla andra små fina som vi alla saknar så.

Vi skickade upp två fina ballonger till dig! För vi älskar dig och vi vet att du finns med oss. Vår lilla Ängel- vår Emanuel!

Till "vår" Hiva

Vi lever i vår egen värld 
Där går vi långt och benen bär 
Allt vi behöver det finns där 
Vi lever i vår egen värld

Och jag känner mig så trygg hos dig 
Jag känner att du älskar mig 
För när du säger det så tror jag dig 
Jag känner mig så trygg hos dig

Och jag går med dig överallt 
I sommarsol och vinterkallt 
När tankarna tar över allt 
Jag går med dig överallt

Om hösten hittar hit igen 
Då håller vi ihop min vän 
Ja då lever vi för sommaren 
Om hösten hittar hit igen

Ja du behöver inte säga nått 
När tiden flytt och åren gått 
Om det blivit som dom förutspått 
Ja du behöver inte säga nått

Men om du längtar hem nån dag 
Och saknar nått precis som jag 
Då leder vägen dit den ska 
Om du längtar hem nån dag

Nej du behöver inte säga nått 
När tiden flytt och åren gått 
Om det blivit som dom förutspått 
Du behöver inte säga nått

....


Älskade Hiva!

Lycka

Vad är egentligen lycka? Även fast det värsta kan tänkas ha hänt, så har man ändå stunder där lyckan har visat sig några gånger. Idag är det den 28 december 2011, alltså nästan ett år sedan vi åkte hem till Luleå, för att få det värsta beskedet någonsin. "Barnets hjärta slår inte längre.... tyvärr" Orden som ekar i huvudet, som återkommer då och då.

Jag går inte runt och tänker på detta hela tiden, men eftersom det är näst intill ett år sedan nu. Om bara två dagar, så föddes vår Ängel, vår Emanuel, vår älskade förstfödda son... som vi höll gråtandes i våra armar. Vackert och smärtsamt.

Nu börjar en ny tidsera snart. Och vi har hoppet på vår sida. Lyckan finns där någonstans. En helande och läkande process, har redan startat. Vi har haft vårt sorgeår nu, och det var nog ändå bra. Och något som vi båda behövde.

Nu är vi redo, att möta framtiden. Och hoppet och längtan har nog aldrig varit större.

På fredag ska vi tända ett ljus, och om vi hittar de thailändska ballongerna i Skellefteå, ska vi skicka upp dessa till vår finaste ängel.
Sedan ska vi äta middag med fina vänner och gå på hockey... Livet går vidare och lyckan väntar på oss runt hörnet.

Belongs to you

Every winter will never be the same. Every winter belongs to you. Every winter is all about you and our love for you, our beautiful boy. 

And I will never forget. The time you were born and went away, I will remember every second with you. 

I want to dedicate a special Christmas song to you, my beautiful angel!

The lake is frozen over
The trees are white with snow
And all around 
Reminders of you a

re everywhere I go

It's late and morning's in no hurry
But sleep won't set me free

I lie awake and try to recall

How your body felt inside me

When silence gets too hard to handle

And the night too long

And this is how I see you

In the snow on Christmas morning

Love and happiness surround you

As I throw my arms up to the sky

I keep this moment by and by

Oh I miss you now, my son, Merry Christmas, 
Merry Christmas, my son

Sense of joy fills the air
And I daydream and I stare 

Up at the tree and I see 

Your star up there

(Winterland of Sarah Machlachan, with some changes) 

Snart Jul

Det är snart jul. Och det är med blandade känslor vi firar jul. Samma gäller nyårsafton. Förra nyårsaftonen, hade vi precis lämnat Emanuel i kylrummet på Sunderby Sjukhus. Tom i magen, tom i själen, utan vårt barn i famnen. I tonerna av kärleksvisan, och snöflingor som rasade ner från himlen. 


Jag vill aldrig mer lämna sjukhuset på det viset. Aldrig aldrig mer. Det var sista gången jag gjorde det. Så är det bara. 
Vi tror och hoppas starkt på en ljusare framtid, och vi tror att 2012 kommer bli vårt år. Inget kan bli värre.

2011 har verkligen varit ett tufft, intensivt.. kanske det jobbigaste året, en känslomässig berg och dalbana, som av någon sjuk jäkla anledning har lärt oss mest om livet. Jag är ledsen över att jag aldrig fick lära känna vår Emanuel, men ångrar inte de underbara 37 veckorna och tre dagarna med honom i magen. Jag är ändå glad  att jag födde vår son naturligt, även om han inte fick leva,  jag är glad att jag fick hålla honom nära mitt bröst och känna hans hud mot min... Att få kyssa hans mjuka rosiga kinder, hans slutna ögon och smeka hans mjuka ljusa hår, min lilla son. Du är viktig och älskad oavsett, du finns med oss  i våra hjärtan. Nu gråter jag, för att jag saknar ju dig även om det inte alls syns och märks.

Och jag och E´s pappa är så nära varandra... Sammanvävda, sammanslutna och sammanfogade för alltid.

Och efter årskiftet 2010-2011 så har de varit sjukdomar och dödsbesked bland vänner och bekanta, som fortsatte med det ena och de andra... Och slutet av detta året fick vi reda på att min mamma har Cancer. Jag kände då, att jag inte orkar med. Jag orkar inte.. Men man orkar ändå...

"Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va"

Kan någon hjälpa mig?

Jag satt häromdagen och läste min tidning, en dag som så många förut. Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt, som en efter en har ta'tt slut. Då såg jag en bild av en flicka, med en skadskjuten kråka i famn. Hon springer iväg genom skogen, så fort som hon bara nånsin kan. Hon springer med fladdrande lockar, hon springer på taniga ben. Och hon hoppas och tror och hon bönar och ber att det inte skall vara försent. Och flickan är liten och hennes hår är så ljust, och hennes kind är så flämtande röd. Och kråkan är klumpig och kraxande svart, och om en stund är den alldeles död. Men flickan hon springer för livet, med en skadskjuten kråka i famn. Hon springer mot trygghet och värme, för det som är riktigt och sant. Hon springer med tindrande ögon, hon springer på taniga ben. För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt, att finns det liv, är det aldrig försent. Och jag började darra i vånda och nöd, jag skaka av rädsla och skräck. För jag visste ju alldeles tydligt och klart, att det var bilden av mig som jag sett. För mitt hopp är en skadskjuten kråka, och jag är ett springande barn, som tror det finns nå'n som kan hjälpa mig än, som tror det finns nå'n som har svar. Och jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben. Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet, att det redan är all'es för sent.

En liten kille och en lillebror...

Kom till världen igår. Axel har blivit storebror och våra vänner Therese och Daniel är stolta föräldrar! Äntligen kom han:)

Jag är så glad för deras skull. Hoppas kunna få hälsa på snart. Och just nu är vi och hälsar på min mamma som har cancer och cellgiftsbehandlas just nu. Det känns bra att få vara här och rå om. Hon fyller år imorgon men har redan fått sina presenter. Det var velourkläder, mp3spelare och annat smått.

Och snart är det jul och ledighet! Skönt!

När snön faller ner

"Hur länge, hur länge?
Sommaren har gömt, sommaren har gömt

Men jag har inte glömt,
Hur det är att älska dig...", min älskade Emanuelpojke, min änglason.

Jag hoppas du vet att jag älskar dig. Snart har det gått nästan ett år. Och jag vet att du finns hos oss, även om jag inte alltid ser dig. Nu har första snön lagt sig som ett tunt lager i vår stad, och vi hoppas att den består. Dagen när du föddes, snöade enormt mycket ute. Jag minns det som igår.

En dag i taget

Vi tar en dag i taget. Och det känns bra. Jag orkar inte oroa mig över nästa dag. Så vi försöker så. Och det blir bra så.