lördag 20 augusti 2011

Alla vet inte...


.... Man tror att alla vet. Å man slutar prata om sådant som hör till det förgångna. Man börjar leva och allt känns ändå helt ok. Så kommer någon som inte alls vet och tror att jag har Liten på snart åtta månader - hemma hos pappa medans jag tränar.. Passet kör igång och man tar i som aldrig förr och man svettas bort tårarna som tränger på. Tatueringen på skuldran visar att han finns hos oss men inte på samma sätt som för andra föräldrar.

Idag ska vi hälsa på honom och de andra änglarna. Vi ska säga ett hej till honom och bestämma platsen för hans vila i jorden. Så han äntligen får ro...

Älskade barn, älskade lilla son, Finaste Ängel och älskade Emanuel.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar